Solnamannens småbolagsportfölj

  • Välkommen till nya (moderna) Prat om pengar! Alla åsikter är välkomna och alla typer av investeringar.

    Som gäst kan du både posta nya trådar och svar, utan att behöva registrera dig.

Återställt

Medlem
2 April 2019
33
0
6
Samtidigt ska sägas att den småbolagsportfölj jag själv skapat*, bestående av 23 st aktier med ett börsvärde mellan 81 och 10 000 mkr (median ca 1 000 mkr), sedan start i maj/juni 2015 uppvisat en förbluffande låg volatilitet, och motståndskraft i nedgång. Portföljen har ett genomsnittligt BETA på 0,78 och en genomsnittlig direktavkastning om 4,04 % - så portföljen är ju allt annat än aggressiv eller offensiv.

Bifogar en graf, utveckling från 1:a oktober då jag separerade "småbolagsfonden" ("SBF") till en separat depå, för att får bättre överblick och kunna följa upp bättre. Nämnas bör att portföljen i nedgången under sensommaren 2015 reagerade ungefär likadant som vid nedgången nu i december (som syns i grafen); det vill säga knappt alls. Mycket intressant! Sedan start i maj/juni slår "SBF" SIX30 return index med uppemot 10 procentenheter, vilket möjligen är att vänta när småbolag gått så bra under 2015. Det som fascinerar mig är som sagt den låga volatiliteten, och motståndskraften i nedgång trots att portföjen hänger med bra i uppgång.

*Skälet att jag skapade en egen var för att jag tycker att småbolagsfonder består av för lite små bolag och alltid har en väldigt hög förvaltningsavgift. Denna portfölj har transaktionskostnad/förvaltningskostnad <0,1 % av kapitalet per år.

Som jag nämnt tidigare så har min småbolagsfond ett antal "tweaks":

1) bolagen som ingår i fonden har starka ägare av kött och blod som är operativa och har inflytande över verksamheten.
2) bolagen är lönsamma och har hög soliditet och/eller hög ränteträckningsgrad. De är således av olika skäl inte räntekänsliga. Denna portfölj ska bestå av "maskiner (komna av bra idéer) som trycker pengar" snarare än "påsar med pengar som ska generera avkastning" (som fastighetsbolag, skogsbolag och banker).
3) jag sätter varje månad in en liten slant, sorterar på bäst utveckling sedan köp, slår tärning på topp 6 och köper det värdepapper som tärningen landar på. Det får till konsekvens att jag "snittar upp mig" i denna aktie, och den sjunker därmed i listan över bäst utveckling sedan köp. För att komma ifråga för flera köp krävs alltså att en aktie presterar mycket bra i relation till övriga aktier löpande och under lång tid.
4) när utdelningen kommer på våren så köper jag en ny aktie till portföljen för pengarna, som ska stämma in på punkt 1 och 2.
5) jag säljer aldrig något. Aktier som presterar dåligt får enbart genom detta en mindre andel av portföljen, och eftersom jag aldrig ökar i lågpresterare (men däremot i andra aktier) så blir lågpresterarna snabbt en försvinnande liten andel av portföljen.


Varför & hittills
Jag köpte initialt en ungefär lika stor skvätt aktier i varje av de 23 bolagen (ca 4,3 % vardera), men idag står det största innehavet (som också är det som gått bäst sedan köp) för 12,1 % av portföjen (ökat en gång) medan det minsta bolaget (som gått sämst sedan köp) för 1,1 % av portföljen (aldrig ökat i). De fem största aktierna i portföljen står tillsammans för 46,7 % av kapitalet. Strategin är ju i princip att skjuta med hagelbössa på ett stort antal bolag, hoppas att hagelsalvan nuddar en eller ett par långsiktiga vinnare, och sedan öka slumpmässigt i de som kategoriskt presterar bra. Eftersom jag räknar med att en del av bolagen löpande blir uträknade (presterar extremt dåligt, avnoteras, kraschar, konkar etc) så tillför jag varje år lite nytt, friskt blod med en ny kandidat som får pröva sina vingar. Med tärningskast och ett nytt bolag varje år tillförsäkras alltså viss riskspridning - men jag räknar med att portföljen över tiden kommer att bli väldigt koncentrerad till ett mindre antal aktier/bolag, kanske 1-4 st. Eftersom denna portfölj utgör en mindre andel av min totala portfölj/sparande så ser jag inte ett problem med att den över tid kommer att bli väldigt koncentrerad.
 

Återställt

Medlem
2 April 2019
33
0
6
Nu ska jag vara tydlig att säga att detta är ett litet experiment. En liten komponent småbolag i min portfölj. Jag ökar alltså månatligen slumpmässigt (tärning) i någon av de sex aktier som just då stigit mest i procent sedan köp. Samtliga köp alltså. Tärningen hamnar ju sannolikt (hittills) på aktier som stigit i värde, så jag "snittar upp mig"; i och med köpet så minskar ju innehavets procentuella uppgång sedan köp - och därmed sjunker aktien i listan de aktier som presterat bäst sedan köp. Fortsätter den aktien inte att prestera bra i relation till övriga så riskerar den då alltså att inte hamna på topp 6 nästa månad.

Aktier som går som tåget i ett år, och samtliga månader hamnar på topp sex kommer rent statistiskt att köpas vid två tillfällen. Är det en tillfällig fluga, och aktien sedan presterar dåligt, ökar jag inte mer i den.

Det som intresserar mig är ju att få in en liten, liten slant i bolag som är "superpresterare" på 10-20 års sikt, och strategin ovan talar för att om jag initialt lyckats pricka en eller ett par sådana aktier så kommer de över tid stå för en stor andel av portföljen - som då kan prestera mycket bra.

Inget talar för att strategin fångar upp kortsiktiga trender och översätter det i bra totalavkastning. Det finns heller ingen garant för att portföljen inte innehåller en eller flera riktiga bottennapp även på så mycket som 10-20 års sikt (tvärtom räknar jag kallt med att jag har några sådana). Det strategin däremot gör är att på lång sikt (>10 år) ge väldigt bra utväxling om jag bara lyckas få in 2-3 riktiga högpresterare i portföljen, eftersom jag "automatiskt" kommer att öka i dem löpande.


Nackdelar:
-Passiv förvaltning, säljer ju aldrig saker som mer och mer framstår som skit.
-Passiv förvaltning: väldigt liten tidsinsats vad gäller analys
-Fungerar strategin kommer riskspridningen inom portföljen bli dålig, stor andel av portföljen kommer finnas i de tre största innehaven. Den måste ses som en mindre del av ett totalt sparande (precis som en småbolagsfond).

Fördelar:
-Passiv förvaltning: väldigt liten tidsinsats vad gäller analys
-Exponering mot noterade riktiga svenska småbolag med extremt låga transaktions-/förvaltningskostnad (i kontrast till småbolagsfonder)
-Det som presterar riktigt dåligt över tid blir ganska snabbt en försvinnande liten andel av portföljen.
-Det som presterar riktigt bra över lång tid (>5-10 år) blir på sikt en stor andel av portföljen.
-Får man bara in en eller ett par långsiktiga superpresterande bolag i portföljen så kommer deras andel snabbt växa, och ge utväxling i bra totalavkasnting sett över längre tid.
-Genom att köpa en ny aktie till portföljen varje år ökar "träffbilden" i hagelsvärmen som har för avsikt att få in ett par, tre superpresterare i portföljen. Dessutom bidrar detta till diversifiering, vilket är bra med tanke på att den långisktiga trenden för portfölljen blir minskande diversifiering.
 

Återställt

Medlem
2 April 2019
33
0
6
Denna strategi kom ur en vilja att relativt passivt och diversifierat investera i ägarledda, lönsamma småbolag. När jag inte hittade en fond som levde upp till mina krav (små bolag, acceptabla transaktionskostnader) så skapade jag en egen. Sedan "tweakade" jag det lite. Jag har dock hela tiden haft siktet inställt på enkelhet och passivitet. Den initala gallringen av de nuvarande 23 bolagen skedde genom en 3-4 minuters koll på bolagens resultat- och balansräkningar, nyckeltal komna ur dem, ägarlistan och genom att på typ 30 sekunder skapa mig en uppfattning av vad bolagen har för verksamhet. Min koll på varje komponent i portföljen är bättre än den koll investerare överlag har på innehållet i aktiefonder de investerar i - men inte mycket, och det behöver den heller inte vara. Eller så resonerar jag i alla fall. Eftersom jag aldrig ska sälja något, och köper enligt ett givet mönster finns ingen poäng att löpande följa/analysera bolagen.

Att jag efter fyra månader lyfte aktierna ur min vanliga depå till en separat var ett uttryck för att jag ville kunna ha viss uppföljning - men jag nöjer mig med de grafer och nyckeltal jag får i depån. Relevant för mig är prestationen jämfört med SIX30 return index. Får jag inte låg volatilitet och/eller bra avkastning i relation till det indexet finns ingen anledning att driva experimentet vidare, då kan jag lika gärna sälja av och investera i en aktieindexfond.

Varför skulle jag följa upp så mycket mer?
 

Återställt

Medlem
2 April 2019
33
0
6
Det är ju av allt att döma inte en risk, utan är helt givet. Samtidigt är det ju i princip det jag vill! Tänker vi oss att jag bland de 23 nuvarande bolagen, eller något av de jag kompletterar med varje år kommande 30 år får en utveckling i stil med H&M från deras börsnotering på 1970-talet fram till idag så kommer ju bara värdestegringen göra den aktien står för merparten av portföljvärdet efter tre decennier. Till det kommer det faktum att 1/6 av köpen rent statistiskt löpande kommer att ske i en sådan aktie.

Men som sagt, är det inte precis det jag vill? Jag har funderat lite kring en "broms" i stil med att exkludera aktier från topp 6 som överstiger 30 % av portföljvärdet. Eftersom portföljen löpande växer så ska ju en aktie prestera enormt bra för att över tid för egen maskin (utan kompletterande köp) hålla sig över 30 % av portföljvärdet; den lär i slutändan ändå bli föremål för köp/ökning.

Samtidigt vet jag inte om det behövs - eller är önskvärt med en sådan broms. För tillfället går 20 % av mitt månatliga långsiktiga aktiesparande till detta experiment (och tanken är att låta det fortsätta så på lång sikt om experimentet fortsätter att gå bra), men av samtliga mina fond- och aktieportföljer utgör experimentet <5 %. Om portföljen om 10-20 år tack vare sparande och bra utveckling står för 15 % av min totala portfölj, och tre aktier står för 70 % av denna portfölj betyder det att de tre aktierna i snitt står för 3,5 % av min totala fond- och aktieportfölj. Det kan jag leva med. Står den största aktien i småbolagsportföljen för 40 % av portföljvärdet i det läget handlar det om 6 % av min totala fond- och aktieportfölj.

Med tanke på hur bolaget presterat under 10-20 år - varför skulle jag inte kunna leva med det? Ett bolag som gått väldigt bra i 10-20 år tänker jag är moget och lämnar fin utdelning. Den utdelningen (liksom all utdelning från övriga bolag) går ju varje år till att köpa ett nytt bolag till portföljen. Som jag skriver ovan är detta en ganska betydande komponent för att löpande bidra till diversifiering, även om det av allt att döma inte fullt ut väger upp strategins förmåga att koncentrera portföljen.

Av börsens totalavkastning senaste 100 åren kommer som bekant en betydande del i form av utdelning. Det är lätt att under ett eller ett par år fnysa åt de där tre, fyra procenten - men över decennier blir det enorma belopp!
 

Återställt

Medlem
2 April 2019
33
0
6
Lek med tanken att du börjar med 1 kr per aktie, 23 st = 23 kr. Därefter köper du varje månad enligt min slumpstrategi för 0,50 kr i någon av vinnarna. Med en totalavkastning i portföljen om 8 % per år är portföljen efter fem år värd 69 kr och efter 10 år 137 kr.

Efter fem år har jag med min strategi 28 aktier i portföljen (snitt 3,6 % per aktie), efter 10 år har jag 33 st (snitt 3 % per aktie).

Tänker vi oss att den aktie som presterar sämst ger en avkastning om -8 % per år så kommer den efter fem år vara värd 0,59 kr eller 0,9 % av portföljen. Efter 10 år är den värd 0,35 kr eller 0,3 % av portföljen.

På lång sikt räknar jag med att de tre sämst presterande aktierna i portföljen tillsammans är värda <3 % av portföljvärdet!

Jag ser tre skäl att ha som princip att aldrig sälja aktier i min portfölj:

1) Det kräver beslut, och därmed tidsinsats. Jag värderar att lägga min tid på annat.

2) Som jag visar i exemplet ovan så blir bolagen som över lång tid presterar riktigt dåligt över tiden en försvinnande liten andel av portföljen. De påverkar totalavkastningen väldigt lite.

3) Det kräver beslut, och hela strategin är en slags ödmjukhet inför tanken att jag inte alltid kan fatta de långsiktigt bästa besluten. Hela strategin bygger ju på riskspridning; kommet ur tanken om min (och alla andra investerares) oförmåga att själv sålla fram de 3-4 bästa investeringarna på 10-20 års sikt. Att inte sälja aktier i bolag som presterar dåligt under några år är en form av ödmjukhet inför tanken att de faktiskt kan återhämta sig och bli bättre på lång sikt. Skjuter de plötsligt i höjden efter 5-10 år kan de faktiskt komma upp på topp 6 och bli föremål för köp - men inte förrän de definitivt bevisat att de kan prestera. Jag skjuter hagelgevär och har sedan tålamod och satsar löpande på det som bekräftat presterar. Motsatsen till en av småsparares största tillkortakommande - nämligen att sälja vinnare och behålla förlorare. På kort sikt kan aktier i långsiktigt dåliga bolag stiga kraftigt i pris. På lång sikt vet vi att det bara är aktier i bra bolag som stiger i pris/värde (och/eller ger bra utdelning).

Som jag skriver är en svaghet med strategin att den inte tar höjd för utdelning. Ett riktigt vinnarbolag som lämnar en utdelning motsvarande en direktavkastning på 5 % per år tävlar om en plats på topp sex med sämre presterande bolag som lämnar utdelning motsvarande 2 % direktavkastning exklusive utdelning. Samtidigt som det är en uppenbar svaghet vet vi alla att de långsiktiga "superpresterare" som jag hoppas få in i portföljen inte överträffar index med 2-3 procentenheter per år, utan kan göra det med >6 procentenheter per år över lång tid. Det räcker för att hålla dem på topp sex även om de lämnar en generös utdelning.
 

Återställt

Medlem
2 April 2019
33
0
6
Notera att Unibet håller på att splittas, den aktien ligger på förstaplats sedan start. Portföljen är upp ca 6,7 % sedan juni, jämfört med SIX30 return index som är ner 10-12 % under samma tid. Portföljen har uppvisat en förbluffande låg volatilitet (långt lägre än jag räknat med), och genomgick sättningarna i augusti och december närmast obemärkt. Se graf från 1:a oktober fram till idag.

Sedan start har jag ökat (alltså slumpmässigt med tärning) i följande aktier:

Juni 2015: Unibet
Juli 2015: Nolato
Augusti 2015: Probi
September 2015: Probi
Oktober 2015: Note
November 2015: Nolato
December 2015: Malmbergs Elektriska

Sju månader, fem olika aktier. Ändå hyfsad riskspridning i köpen hittills. Jag noterar också att både Unibet, Nolato och Note trots att jag ökat i dem (snittat upp mig) även fortsatt ligger på topp sex. I enlighet med mina regler för portföljen tecknade jag mig inte i Hifabs nyemission (det vore ju att öka min insats i bolaget). Den aktien är ned ca 63 % sedan start. Aktien står för 1,1 % av portföljen.
 

Trendsökaren

Medlem
1 Juni 2019
47
5
8
Det verkar som Solnamannen tagit upp sitt skrivande igen på sin blogg. Han skriver om sin småbolagsportfölj. Det var en intressant tråd att följa.

 
Senast ändrad: